Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bet bitit, pres. biter
bit·er i|från●försvara sig genom bitande
hästen slog och bet ifrån sig○ofta bildligt, spec.kämpa, försvara sig
särsk. i sportsammanhang
laget bet ifrån sig väl och lyckades rädda oavgjort○spec. äv.ge svar på tal
hon kan bita ifrån sig om hon blir utsatt för kritikbita ifrån sigsedan 1614; 1555 i bet. ’kämpa, försvara sig’; ca 1860 i bet. ’snäsa av’