Svensk ordbok 2009, webbversion

bita ifrå´n sig verb bet bitit, pres. biter bit·er i|­från●försvara sig genom bitande hästen slog och bet i­från sig○ofta bildligt, spec.kämpa, försvara sig särsk. i sport­sammanhang laget bet i­från sig väl och lyckades rädda o­avgjort○spec. äv.ge svar på tal hon kan bita ifrån sig om hon blir ut­satt för kritikbita ifrån sigsedan 1614; 1555 i bet. ’kämpa, försvara sig’; ca 1860 i bet. ’snäsa av’